Stockholm har i grunden mycket bra dricksvatten, men det finns (såklart) stora skillnader mellan kommunalt vatten och vatten från egna brunnar. Över 200 000 personer i Stockholms län är beroende av grundvatten från egen brunn och analyser visar att många inte uppnår fullgod kvalitet.
Dricksvatten i Stockholm - Kommunalt
Stockholms kommunala dricksvatten kommer från Mälaren och renas i de stora vattenverken Norsborg och Lovö. Vattnet är mjukt (4–6 °dH) och har en neutral smak.
Reningsprocessen består av flera steg:
- Kemisk fällning och sandfiltrering tar bort humus och partiklar.
- UV-ljus och klor säkerställer att bakterier och virus inte sprids i ledningsnätet.
- PFAS-halten ligger runt 2,9 ng/l (PFAS4), alltså under det nya gränsvärdet som införs 2026.
- Tungmetaller som bly och kadmium ligger under gränserna.
Det innebär att Stockholms kranvatten uppfyller alla lagkrav, men det är inte helt fritt från kemiska spårämnen. Mälaren är en stor ytvattenkälla som påverkas av avrinning, mikroplaster och PFAS från tidigare industriområden.
Mikroplaster i Stockholms dricksvatten
Flera svenska studier har visat att mikroplaster förekommer i låga halter i dricksvatten, även i Stockholm. Partiklarna kommer främst från slitage av plastledningar, hushållsavlopp och avrinning från stadsmiljön till Mälaren.
De uppmätta nivåerna ligger vanligtvis under 1 partikel per liter, vilket är lågt, men visar att även rent kranvatten kan innehålla små mängder plast. Även om halterna bedöms som ofarliga i dagsläget, arbetar forskare och vattenverk för att övervaka och minska mikroplast i vattenförsörjningen.
Ett aktivt kolfilter eller ett filter med omvänd osmos kan därför vara ett bra alternativ för dig som vill minimera kemikalier även i stadsvatten.
Brunnsvatten i Stockholm – Bra att tänka på
Utanför tätorterna ser bilden annorlunda ut. För den som har egen brunn varierar vattenkvaliteten kraftigt beroende på markförhållanden, avlopp, jordbruk och berggrund.
En sammanställning av nästan 9 000 vattenanalyser (2007–2019) visar att bara en femtedel av brunnarna hade vatten som var helt tjänligt både kemiskt och mikrobiologiskt. Det betyder att fyra av fem brunnar hade någon form av påverkan, ofta bakterier, höga metallhalter eller radon.
-
Kemisk kvalitet:
- 27,7 % av proverna bedömdes som tjänliga
- 68 % är tjänliga med anmärkning
- 4,2 % som otjänliga.
-
Mikrobiologisk kvalitet:
- 63,6 % tjänliga
24 % är tjänliga med anmärkning
- 12,4 % otjänliga.
- 63,6 % tjänliga
- Grävda brunnar är mest känsliga för bakterier.
- Bergborrade brunnar har oftare problem med metaller och radon.
Det visar tydligt att även i ett län som Stockholm behövs regelbunden provtagning och rätt filterlösningar för att vattnet ska vara säkert över tid. Om du har egen brunn bör du testa vattnet minst vart tredje år och alltid när smak, lukt eller färg förändras.
Vanliga problem i brunnar runt Stockholm
- Bakterier (E. coli och koliforma) – ofta efter regn eller vid otäta brunnar.
- Nitrat och nitrit – vanligt nära avloppssystem och jordbruk.
- Järn och mangan – ger missfärgning och bismak.
- Radon – naturligt i vissa bergarter, särskilt i bergborrade brunnar.
- PFAS och mikroplaster – kan spridas via grundvatten från gamla industriområden.
Sammanfattning – dricksvattnet i Stockholm
Stockholm har ett av Sveriges renaste kommunala dricksvatten, men det förekommer spår av PFAS och andra ämnen från Mälaren.
För hushåll med egen brunn varierar vattenkvaliteten mer, med bakterier, metaller och radon som vanliga orsaker till anmärkning. Det är viktigt att regelbundet testa vattnet och vid behov installera filtreringslösningar för att säkerställa en säker vattenförsörjning.
