PFAS är ett samlingsnamn för tusentals kemikalier som använts i bland annat brandskum, textilier och förpackningar. Trots att ämnena inte längre används lika brett, finns de kvar i miljön och har förorenat flera viktiga dricksvattentäkter runt om i landet. För kommuner innebär detta ett stort ansvar – och kostsamma insatser.

Varför är det svårt att sanera PFAS?

Det som gör PFAS så problematiska är deras stabila struktur. De bryts inte ner naturligt och binds dåligt till mark, vilket gör att de lätt sprids i vattenmiljöer. Det krävs därför avancerade tekniker för att få bort PFAS från dricksvattnet, och ingen lösning är universell.

Reningstekniker som används i Sverige

Svenska kommuner har testat och infört olika metoder för att rena bort PFAS. Några av de vanligaste är:

• Aktivt kol: En beprövad metod som fungerar bra för vissa PFAS-varianter. Men effektiviteten varierar och filtret behöver bytas regelbundet.

• Jonbytarmaterial: Effektivt även mot kortkedjiga PFAS. Dock krävs särskild hantering av det förbrukade materialet.

• Omvänd osmos: Tar bort nästan alla PFAS-ämnen, men är mycket energikrävande och genererar restprodukter som måste tas om hand.

• Skumfraktionering: En ny teknik där PFAS samlas upp i ett skum. Lovande, men ännu inte i fullskalig drift i Sverige.

Kommuner som gått före

Flera svenska städer har redan tvingats agera:

• I Ronneby ersattes hela vattenförsörjningen efter en allvarlig förorening från en militär brandövningsplats.

• I Uppsala har aktivt kol installerats i nya vattenverk efter att PFAS upptäckts i råvattnet.

• Fler kommuner står nu inför liknande investeringar, i takt med att nya gränsvärden börjar gälla.

Vem står för kostnaden?

Kostnaderna för PFAS-sanering är höga. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten kan totalsumman landa på flera miljarder kronor, pengar som ofta riskerar att vältras över på VA-kunderna. Diskussioner pågår om att införa ett större producentansvar, så att de som använt eller tillverkat PFAS ska stå för en större del av notan.

Vägen framåt

Från och med januari 2026 införs skärpta gränsvärden för PFAS i dricksvatten inom EU. Det sätter press på kommuner att agera snabbt. Samtidigt pågår diskussioner om ett brett EU-förbud mot PFAS i nya produkter, ett steg som på sikt kan minska behovet av framtida saneringar.