PFAS har gått från att vara industrins favorit till att bli ett av vår tids största miljöhot. De används fortfarande i produkter som stekpannor, regnkläder, brandskum och kosmetika, men problemet är att de knappt bryts ner. Väl ute i naturen stannar de kvar.

Runt om i världen pågår nu ett omfattande arbete för att minska användningen, ställa företag till svars och sanera mark och vatten. Här får du en överblick över hur några länder, däribland Sverige, USA, Danmark, Tyskland, Nederländerna och EU hanterar PFAS i praktiken.

Sverige

Sverige har länge spelat en aktiv roll i EU:s kemikaliepolitik. Myndigheter som Kemikalieinspektionen har föreslagit ett totalförbud mot alla PFAS-ämnen i EU, med vissa undantag för samhällsviktig användning.

Vissa PFAS är redan förbjudna som PFOS, PFOA och PFHxS, men många varianter används fortfarande. Flera svenska kommuner har fått stänga vattenverk på grund av höga PFAS-halter. Mest uppmärksammat är kanske fallet i Ronneby, där domstolen 2023 slog fast att PFAS i blodet räknas som personskada. Det öppnar för ersättning till de drabbade – något unikt i världen.

Läs mer om vattenkvaliteten i Ronneby >

USA – tuffare lagar och miljardböter

I USA har miljömyndigheten EPA satt gränsvärden för sex olika PFAS i dricksvatten, bland annat PFOA och PFOS – på så låga nivåer som 4 nanogram per liter. Det är en av de strängaste regleringarna hittills.

Samtidigt har städer och delstater stämt kemiföretag som 3M och DuPont, vilket resulterat i förlikningar på över 11 miljarder dollar. Vissa delstater, som Kalifornien, går dessutom längre än federala lagar. Från 2025 blir det exempelvis förbjudet att sälja smink som innehåller PFAS i Kalifornien.

Danmark – snabba beslut och konsumentfokus

Danmark har valt att inte vänta på EU. Redan 2020 stoppades PFAS i livsmedelsförpackningar av papper. Från juli 2025 förbjuds kemikalierna även i kläder, skor och impregneringssprayer riktade till konsumenter.

Landet har dessutom avsatt över 100 miljoner kronor till en nationell saneringsfond. Konsumentorganisationen Tænk har testat vanliga produkter som regnjackor, tandtråd och airfryers och visat att PFAS fortfarande förekommer där det inte borde.

Tyskland – fokus på fabriker och utsläpp

Tyskland har många PFAS-producerande företag, vilket gör frågan extra känslig. Landet har främst satsat på att minska utsläppen vid källan, det genom att kräva att industrier renar sitt avloppsvatten och begränsar släpp av PFAS.

Flera tyska delstater har också förbjudit att PFAS-haltigt slam sprids på åkrar. Tyskland samarbetar dessutom med Sverige i arbetet med ett brett PFAS-förbud inom EU.

Nederländerna – rättsfall och regler för byggindustrin

I Nederländerna har företaget Chemours (tidigare DuPont) hamnat i blåsväder efter att PFAS-föroreningar uppdagats i Dordrecht. En dom från 2023 slog fast att bolaget bär ansvar för skadorna vilket öppnar för kompensation till närboende.

Landet har också infört några av Europas tuffaste gränsvärden för PFAS i mark och sediment. 2019 stoppades till och med vissa byggprojekt i väntan på tydligare regler. Idag är Nederländerna ett av de mest pådrivande EU-länderna i frågan om totalförbud.

EU – steg för steg mot ett totalförbud

EU:s strategi bygger på att fasa ut alla PFAS som inte är absolut nödvändiga. Cirka 200 ämnen är redan förbjudna, men nu diskuteras ett förbud som omfattar över 10 000 varianter. Om det går igenom blir det ett av de största kemikalieförbuden i EU:s historia.

Redan nu har EU beslutat om:

• Nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten från 2026
• Förbud mot PFAS i brandsläckningsskum
• Kommande förbud mot PFAS i pappersbaserade matförpackningar
• Diskussion om en särskild PFAS-skatt för producenter (Frankrike har redan infört den)

Slutsats – PFAS i världen på olika sätt

Olika länder har valt olika vägar, men syftet är detsamma: att minska PFAS i miljö och människa. USA driver rättsfall och ställer företag till svars. Sverige har skapat juridiska prejudikat. Danmark agerar snabbt med konsumentförbud, medan Tyskland och Nederländerna trycker på utsläpp och industriansvar.

EU:s arbete med ett samlat förbud kan bli avgörande på sikt. Men vägen dit är inte spikrak, särskilt när det gäller sanering av gamla utsläpp.

Att följa hur olika länder agerar ger inte bara kunskap, det hjälper också till att forma vår syn på framtidens kemikalielagstiftning.

Läs mer om PFAS i vardagen >