Industrins roll i PFAS-utsläpp i Sverige

PFAS – per- och polyfluorerade alkylsubstanser – utgör en stor grupp kemikalier som har använts i en mängd industriella och konsumentprodukter sedan 1950-talet. Deras vatten-, fett- och smutsavvisande egenskaper har gjort dem attraktiva i allt från brandsläckningsskum och textilimpregnering till elektronik och matförpackningar. Men samma egenskaper som gör PFAS användbara gör dem också problematiska: de bryts mycket långsamt ned i naturen,

Vanliga industrikällor till PFAS-föroreningar

Brandskum vid flygplatser och brandövningsplatser

Den kanske mest kända källan till PFAS-föroreningar är användningen av brandsläckningsskum vid brandövningar, särskilt på militära anläggningar och flygplatser. Under 1980- och 90-talen användes PFAS-intensiva skumprodukter i stor omfattning. Även om PFOS har förbjudits, finns föroreningarna kvar i mark och grundvatten än idag.

Textil- och impregneringsindustri

PFAS användes i stor utsträckning för att ge textilier vatten- och smutsavvisande egenskaper. Utsläpp från fabriker och tvätterier har lett till lokal PFAS-förorening, även om användningen har minskat i takt med ökad reglering.

Metallindustrin och förkromning

Inom förkromning tillsattes PFOS i bad för att minska kromångor. Dessa ämnen har sedan släppts ut via sköljvatten eller avfall. Ett exempel är Kistinge industriområde i Halmstad, där flera aktörer tillsammans orsakat betydande föroreningar.

Pappers- och livsmedelsförpackningar

PFAS användes för att göra pappersförpackningar fett- och vattenresistenta. Spåren av dessa ämnen finns fortfarande kvar vid gamla bruk, deponier och produktionsanläggningar.

Kemikalieindustrin och övriga användningar

PFAS har även funnits i hydrauloljor, färg, polish, skumplast och skidvalla – med diffusa utsläpp som ofta varit svåra att spåra.

Regelverk och ansvar

Idag är flera PFAS-ämnen förbjudna inom EU, och många svenska företag har fasat ut användningen. I vissa branscher används dock fortfarande PFAS, t.ex. inom flyg, elektronik och medicinteknik – där alternativ ännu saknas.

"Förorenaren betalar" – men det är komplicerat

Miljölagen bygger på att den som orsakat en förorening ska stå för saneringen. Men när det gäller PFAS är det ofta svårt att identifiera en enskild ansvarig, särskilt när utsläppen skett över lång tid och av flera aktörer.

Vägen framåt: Från problem till lösning

Industrins historiska användning av PFAS har orsakat några av Sveriges mest långvariga och komplexa miljöproblem. Men mycket har förändrats. Med ny teknik, skärpta regler och ökat ansvar kan industrin i dag spela en ny roll: inte som källa till föroreningar – utan som del av lösningen.