En bild av svenskarnas brunnsvatten
Många brunnsägare i Sverige underskattar riskerna med att ha en egen brunn. Sveriges geologiska undersökning (SHU) har sammanställt analyser över hela Sverige. Av ungefär 30 000 analyserade prover är det bara omkring 18 % som bedöms som tjänliga utan anmärkning. Resten visar någon form av avvikelse, från mindre estetiska problem till allvarliga kemiska eller mikrobiologiska brister.
Vad innebär en anmärkning?
De flesta brunnar med avvikelse faller in i kategorin tjänligt med anmärkning. Det betyder inte att vattnet är farligt, men att kvaliteten är anmärkningsvärd.
Vanliga orsaker är:
- Lukt eller smakförändringar
- Missfärgning från järn, mangan eller humus
- Lågt pH som gör vattnet aggressivt mot rör och installationer
- Förhöjda halter av metaller eller mineraler
- Tekniska problem som slitage på varmvattenberedare och hushållsmaskiner
Det här är sådant som ofta märks i vardagen men lika ofta märks det inte alls, om man inte testar vattnet.
När blir vattnet otjänligt?
En mindre men viktig del av proverna klassas som otjänliga.
Det beror vanligtvis på två typer av problem:
-
Mikrobiologisk påverkan – vanligt i äldre eller grävda brunnar, särskilt vid höga grundvattennivåer.
-
Kemiska föroreningar – exempelvis radon, uran, nitrat eller bekämpningsmedel, ofta osynliga och luktfria men allvarliga på sikt.
I många fall märker man inget ovanligt alls när man dricker vattnet. Just därför är analysen så viktig.
Varför får så många brunnar anmärkningar?
Att runt 80 % av brunnarna har något problem kan kännas högt, men det finns flera naturliga förklaringar. Landets geologi varierar kraftigt; vissa områden har naturligt höga halter av metaller eller radon i berggrunden. Andra brunnar är påverkade av ytligt grundvatten, otillräcklig tätning eller närhet till avlopp, åkrar eller gamla marklager.
Påverkan varierar dessutom över året. Efter perioder av intensiv nederbörd eller snösmältning stiger halterna av organiskt material, humus och bakterier i många brunnar. Under torra somrar kan samma brunnar istället få ökade metallhalter eller saltinträngning.
Vem påverkas mest?
Alla med egen brunn behöver ha koll på sitt vatten, eftersom det är ditt eget ansvar. Brunnsägare som bör vara extra uppmärksamma är:
- Grävda eller äldre brunnar
- Brunnar nära djurhållning, jordbruk eller avloppsanläggningar
- Bergborrade brunnar i områden med naturligt radon/uran
- Hushåll med barn eller känsliga personer
Regelbunden provtagning – det enda sättet att veta
Ett glas klart vatten säger ingenting om kvaliteten. Ämnen som radon, nitrat eller tungmetaller syns inte, luktar inte och smakar ingenting. Därför rekommenderas alla brunnsägare att göra en komplett analys med några års mellanrum, och oftare om man upplever förändringar i smak, lukt eller färg.
En analys visar inte bara problem, utan ger också underlag för rätt åtgärd. Ibland räcker det med en enkel pH-justering eller ett kolfilter. I andra fall behövs mer avancerad rening, som avsyrning, radonfilter eller partikelfiltrering.
Sammanfattning – tryggt vatten kräver koll
När nära 80 % av Sveriges brunnar visar någon typ av anmärkning är det inte ett tecken på panik, utan på verklighet. Egen brunn innebär egen vattenförsörjning och därmed eget ansvar. Med regelbunden provtagning och rätt reningslösning kan du säkerställa att vattnet är både säkert och långsiktigt hållbart.
